ÖtillÖ är verkligen ÖtillÖ! Allt kan hända längst med banan, tänk att vi vann igen. Hur gick det till egentligen? Vårt mål var att ta oss i mål, men som vanligt växer hornen i pannan under loppets gång. Eftersom loppet är så jobbigt och krävande (snäppet värre än en Ironman anser vi) så vågar vi inte riktigt förutspå loppet i förväg. Vi tog en simning och en löpsträcka i taget för att spara dom mentala krafterna.

Dagen innan lade vi i ordning all utrustning för att vi inte skulle glömma någonting viktigt innan starten. Vi ville dessutom sova så länge vi bara kunde, dock var vi tvungna att vakna 4.15 för att bege oss till frukosten då starten skulle gå någon gång mellan 5.45-6.00.

Lite innan starten gick joggade vi några steg för att se till att kroppen var vaken och att utrustningen satt som den skulle. Vi kände oss nervösa, inte för att vi kanske inte skulle vinna. Det var mest för att vi vet hur fantastisk men också hur jobbigt det här loppet kan vara. Vi valde att ställa oss ganska långt bak då vi oftast börjar loppen i ett lugnt tempo.

Efter att startskottet hade gått sprang alla ned till stranden. När vi kom ner till vattnet gick det undan, vi sprang ner i det iskalla vattnet och iiiiih… det var svinkallt. Kroppen klarade kylan, men luftrören krympte och jag försökte andas så lugnt jag kunde utan att gripas utav panik. Efter ett tag hade hela kroppen vant sig och jag kunde fokusera på själva simningen. Jag själv blev varm ganska snabbt och tänkte därför inte på att mamma kanske hade blivit kall. Vi hade bestämt innan att jag skulle dra på alla löpsträckor och hon på alla simningar för att hjälpas åt under loppets gång. Ja, jag gjorde mitt jobb lite för bra. Jag sprang på och linan drog så hårt i stakars lilla mamma att hon flög som en vante rakt ned och gjorde illa sig redan på första ön. Nu är det slut tänkte jag, men mamma är stark och kämpade på hela loppet trotts detta. Givetvis gjorde vi så att mamma fick vara först på de knixiga partierna då jag inte ville orsaka mer skada.

Jag har ingen bild på det hela då allt hände så fort, men den här bilden från förra året visar ganska bra hur det måste ha sett ut.

Efter ett tag kom vi in i loppet och det skedde inga större svårigheter. Har faktiskt svårt att minnas och det är ett gott tecken. Men jag kommer ihåg att vi inte cabbade ner våtdräkterna någon gång under de kortare löpsträckorna. Den enda gången var då vi var på Ornö och det behövdes verkligen för att undvika överhettning. Det enda problemet jag kände var att jag började få huvudvärk utav en för hårt sittande badmössa eftersom att jag har så långt och tjockt hår. Detta löste jag genom att låta flätorna dingla, kanske inte det mest ideala men bättre än att få mer ont under loppet än nödvändigt. :P

Förutsättningarna för att genomföra loppet var helt magiska. Det var klart i luften och relativt stilla i vattnet. Detta bidrog till att vi kunde navigera riktigt bra mellan öarna. Vi är ganska klantiga under loppet och trillar ganska mycket, mamma trillade totalt sett 2 gånger och jag ungefär 5 gånger. Några blåmärken och rivsår blev det men ingenting allvarligt för min del, mamma hade det betydligt värre med sin skada från första ön men höll ihop riktigt starkt ändå.

Vi sprang och simmade allt vad vi orkade. Här hade vi fått korn på ‘Team SurfSpot’ som tyvärr fick bryta efter att de hade nått Kymendö Bunsö. Vi hade gärna sett dem kommit i mål, men nästa år kanske de har bättre tur med förkylningar osv. :)

Vi kände oss jagade hela tiden eftersom vi inte visste om de var precis bakom oss eller om de hade brutit vilket gjorde att vi körde på allt vi hade ända in i mål. Jag började även fundera på om det skulle kunna dyka upp ett annat lag bakom oss om vi inte körde på!

Men vi tog oss otroligt nog in som första damlaget, så roligt. Känns extra roligt att spara ledartröjan nu dessutom. :D :D

När klockan hade slagit 20.00 var det dags för prisutdelningen. Så himla fantastiskt att få kliva upp högst på prispallen med mamma och ta emot pokalen + otroligt många och fina priser. Tack till alla funktionärer, medtävlande och ni som har följt loppet. Utan er skulle det se ganska löjligt ut om vi sprang runt själva i våtdräkt i skärgården en vanligt Måndag. Det var otroligt många som följde loppet hemifrån och det är såklart jätteroligt! Det är bra att sporten får mer och mer uppmärksamhet ifrån olika håll, alla borde få chansen att testa på Swimrun. :D

Detta blir ett minne för livet, vi har bokstavligen kämpat genom blod, svett och tårar för att bära hem segern. Men vi ska inte glömma bort alla de andra deltagarna som har gjort samma prestation som oss. Dampallen pryddes även av 2Qtri som kom in på en fin andraplats, Jenny Nilsson och Magdalena Trumstedt. Tredjeplatsen tog de fantastiska laget Team Sankan med Sanna Duvebrant och Annika Åström.

Bilder: Nadja Odemhage och Jakob Edholm m.fl.
4 September 2014

Leave a Reply