Team Triscore packade på lördagsmorgonen bilen och åkte till Söderhamn för swimruntävling där Söderhamns multisportförening för andra året anordnade swimruntävlingen Skärgårdsutmaningen i omgivningarna kring Stenö havsbad.

Dagen innan tävling så vaknar jag återigen med smärta i en efterhängsen axelskada och har problem med att röra högerarmen ordentligt. Blir till att smörja med antiinflammatorisk salva och äta Alvedon var 6:e timme och hoppas på det bästa. Tanken slår mig och jag undrar vad vi ska ta oss till ifall jag inte kan simma med båda armarna. Bryter gör vi inte för såna småsaker men inser snabbt att det i sådana fall blir en lång dag därute för precis som lika snabba vi är i vattnet är vi långsamma på land.

Lördag morgon och när jag vaknar så börjar jag med att röra högerarmen. Det gör lite ont men det funkar. Efter frukost så bär det iväg och E4 ligger tom sånär på en tjock dimma men färden går betydligt fortare än tänkt och vi är där i god tid. Tävlingsområdet ligger vackert på stranden intill en stor camping där det finns både servering, toaletter och duschar. Allt ser bra och välorganiserat ut och vi blir glada när vi ser att vi slipper västar utan endast har simmössor för identifikation. Det gör det så mycket smidigare ifall vi vill dra ner våtdräkten i det varma vädret.

På racemötet går de igenom banan och berättar att den är krävande och att de inte tror sig ha något lag i mål under 3:30. Banan är dessutom annorlunda från förra året och har blivit lite längre och är nu 17.5 km löpning och 5.2 km simning. Det ska tydligen vara lite stenigt på något parti och lite rötter här och där men annars fina lättlupna stigar.

Kl 10:00 går starten och ca 60 lag rusar iväg. Vi försöker hålla igen och inte dras med alltför mycket och tänker att det är en lång tävling och vi har all tid i världen att både gå ikapp och om lagen framför. Det skulle visa sig snarare bli snart än sen då vi endast tappade 40 sekunder på täten på den inledande 2 km-löpningen. Vi gick i vattnet på dagens första simning som 17:e lag och ur vattnet i hälarna på tätduon som 3:e lag. Andra löpningen var relativt lättsprungen på fina stigar och de snabbare löparna kom ikapp och gick förbi och inför andra simningen var vi 6:a, i rygg på ledande damlaget Team Surfspot som vi vet är supertuffa. Väl i vattnet gick vi snabbt förbi tjejerna och i bara farten gick vi förbi ett lag till och var åter uppe på fjärde plats. På tredje löpningen började traillöpningen på allvar och den var knixig, stenig, snårig och smal. Det gick inte för en sekund att höja blicken och slappna av utan här krävdes fullt fokus för att stanna på benen. Vi hade också bestämt att jag skulle börja dra med linan tidigt på löpningen och inte vänta till min kamrat var trött. Vi skulle jobba proaktivt precis som vi tränat. Tredje simningen var också i en sjö där vi under ett tag kört jojo med ett annat herrlag och vi gick trots den korta simningen förbi dem igen, och de förbi oss på följande löpning.

Nu var vi uppe på den första av två lite längre löpningar och vi fick igång benen bra och höll ett relativt bra tempo kring 5:00-5:20/km och vi blev inte omsprungna förrän allra längst ut på udden precis före simning. Nu var vi ute vid havet och skulle äntligen få ett antal simningar på rad nu. När vi kommer ut en bit så märker vi att det går lite vågor och inte är så spegelblankt som inne i den skyddade viken. Jublar lite för mig själv. Dels för att det är så härligt att simma ute i rejäla vågor och dels för att vi förstår, att vågorna påverkar våra medtävlare mer än oss. Efter en 500 m simning så ska vi simma genom en smalt sund mellan två öar men inser när vi kommer dit att vi måste vada ett trettiotal meter och att stenarna är förrädiska i vattnet. Det är halt och svårt att känna kontroll. Det är naturen som bestämmer reglerna helt och hållet här. När vi är på knädjupt vatten igen bestämmer vi oss för att börja simma igen och jag tycker jag har fin plan botten under fötterna. Jag faller framåt för att börja simma men ser en stor sten komma nära mitt ansikte. Missar stenen precis men blir lite förundrad. Under simningen så är det ömsom 2-3m djupt och ömsom 2-3 dm djupt där händerna går armgång på stenar. Vid uppgången halkar jag först i vattnet på några hala stenar och sen stupar jag på stranden igen. Som tur är så är det endast stoltheten som får sig en törn och vi fortsätter nu på fjärdeplats. Efter några korta löpningar och några simningar så är vi ute på dagens längsta löpning som ska vara tuff enligt utsago och på totalt 6.2 km med ett litet vad efter 5 km.

Vi blir efter ett tag omsprungna och går in i den trollska trailskogen på en 5:e plats. Löpningen är väldigt vacker men det är förfärligt svårt att se banmarkeringarna och vi stannar upp ett flertal gånger och letar efter snitslar som ska visa var vi är på väg. Vi pratar om att flera lag säkerligen måste springa fel idag då det är så svårt att hitta. Min kamrat börjar få kramp i benen igen och vi får sakta ned och då möts vi av det stenfält som det pratats om så mycket. 1.5 km stenhopp mellan stenblock (helt underbart!! ). Jag tänker att det här området måste gud ha skapat för att låta mig få köra swimrun och springa här. Jag rusar iväg mellan stenblocken i ren eufori men hör snart min kamrat ropa att jag måste lugna mig. Han är inte alls lika glad i stenblocken som jag? Helt obegripligt! Vi får sakta ned och jag springer några meter före och hittar spårval mellan blocken. Efter en dryg kilometer ska en fem meter hög vägg bestigas men med bra grepp för både händer och fötter så ställer den inte till några problem. Vi fortsätter några hundra meter till på klipporna innan stigen viker av in i skogen. Här slår kompisens kramp till på allvar och vi får t.o.m. gå några meter innan vi kan börja tuffa igång igen sakta. När det bara är några hundra meter kvar på den långa löpningen så inser vi att vi bara har två långa simningar och två korta löpningar kvar och vi blir därför inte det minsta stressade när ett annat lag passerar oss precis före näst sista simningen (940m). Femtio meter ut i vattnet så är vi förbi igen och tillbaka på femteplatsen och nu så får vi en tillräckligt stor lucka för att inte behöva oroa oss för vår placering. Efter en sista simning där vi 400 meter ute i vattnet stöter på en sandbank och 25 cm djupt vatten så finner vi oss själva gående mitt ute i havet? En något absurd men häftig upplevelse. Vi simmar sen sista biten in till land och har då 360m löpning kvar innan vi går i mål på tiden 3:38 och på en 5:e plats totalt.

Skärgårdsutmaningen var en väl anordnad tävling med mycket publik och många följebåtar och en vacker, teknisk bana som förtjänar ett större antal deltagare. Detta är vi dock övertygade om att de kommer att få och förhoppningsvis så står Team triscore på startlinjen även nästa år.

16 August 2015

Leave a Reply